Related Paintings of unknow artist :. | Wet Snow, Auvergne | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 224 | Floral, beautiful classical still life of flowers.052 | Sexy body, female nudes, classical nudes 81 | Jeanne Antoinette Poisson, marquise de Pompadour |
Related Artists:
Vilh Marstrand
painted Kaptajnløjtnant Osvald Marstrand in 1850
Thomas Frye
The Anglo-Irish painter Thomas Frye (c. 1710 - 3 April 1762 best known for his portraits in oil and pastel, including some miniatures and his early mezzotint engravings, was also the patentee of the Bow porcelain factory, London, and claimed in his epitaph to be "the inventor and first manufacturer of porcelain in England," though his rivals at the Chelsea porcelain factory seem to have preceded him in bringing wares to market. The Bow porcelain works did not long survive Frye's death; their final auctions took place in May 1764. Thomas Frye was born at Edenderry, County Offaly, Ireland, in 1710; in his youth he went to London to practice as an artist. His earliest work are a pair of pastel portraits of boys, one dated 1734 (Earl of Iveagh). For the Worshipful Company of Saddlers he painted a full-length portrait of Frederick, Prince of Wales (1736, destroyed 1940), which he engraved in mezzotint and published in 1741. With his silent partner, a London merchant Edward Heylyn, he took out a patent on kaolin to be imported from the English colony of Virginia in November 1745, and became manager of the Bow factory from its obscure beginnings in the 1740s. He retired to Wales in 1759 for the sake of his lungs, but soon returned to London and resumed his occupation as an engraver, publishing the series of life-size fancy portraits in mezzotint, by which he is most remembered. He died of consumption on 2 April 1762. Frye had five children; his two daughters assisted him in painting porcelain at Bow until their marriages. One of them, who married a Mr. Willcox, was employed by Josiah Wedgwood at the Wedgwood Etruria works in painting figure-subjects from 1759 to 1776, the year of her death.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.